Sura 12 · Juz 13
Yusuf · 12:110
حَتَّىٰ إِذَا اسْتَيْأَسَ الرُّسُلُ وَظَنُّوا أَنَّهُمْ قَدْ كُذِبُوا جَاءَهُمْ نَصْرُنَا فَنُجِّيَ مَنْ نَشَاءُ ۖ وَلَا يُرَدُّ بَأْسُنَا عَنِ الْقَوْمِ الْمُجْرِمِينَ
Till sist - när sändebuden hade gett upp hoppet om [att vinna sina landsmän för tron] och att [kunna tillbakavisa] anklagelserna för lögn - nådde dem Vår hjälp och de räddades som Vi ville rädda - men ingen kan hindra Vår straffande [vrede från] att slå ned på de obotfärdiga syndarna.
Tafsir
Det finns ingen tafsir på ditt språk. Detta är Al-Mukhtasar på engelska.
110. Allah gave time to the enemies of these messengers He sent, not being quick to punish, but luring them gradually until when their destruction was overdue, and the messengers despaired of it and the disbelievers thought that their messengers had lied to them in their promises of a punishment for those who deny the truth and the rescue of those who have faith; then Allah’s help came to His messengers, saving the messengers and believers from the destruction which the disbelievers suffered, and Allah’s punishment cannot be turned away from the sinners when He sends it down.
Öppna i läsaren - Läs hela suran