Sura 11 · Juz 12
Hud · 11:31
وَلَا أَقُولُ لَكُمْ عِنْدِي خَزَائِنُ اللَّهِ وَلَا أَعْلَمُ الْغَيْبَ وَلَا أَقُولُ إِنِّي مَلَكٌ وَلَا أَقُولُ لِلَّذِينَ تَزْدَرِي أَعْيُنُكُمْ لَنْ يُؤْتِيَهُمُ اللَّهُ خَيْرًا ۖ اللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا فِي أَنْفُسِهِمْ ۖ إِنِّي إِذًا لَمِنَ الظَّالِمِينَ
Jag säger inte till er att jag har Guds skatter [i min hand] och jag känner inte det som är dolt för människor. Jag säger inte heller att jag är en ängel. Inte heller säger jag om dem som ni betraktar med sådant förakt: 'Gud kommer aldrig att ge dem av [Sitt] goda'." Gud vet bäst vad de bär inom sig. [Hade jag yttrat något sådant] skulle jag sannerligen höra till de orättfärdiga."
Tafsir
Det finns ingen tafsir på ditt språk. Detta är Al-Mukhtasar på engelska.
31. Noah told his people that he would not say that he had the treasuries of Allah, which he could spend on them if they believed; and he would not say to them that he had knowledge of the Ghaib. He would not say to them that he was an angel, because he was a man like them; nor would he say of the poor people, whom they scorned and thought of as inferior to them, that Allah would not give them success and guidance: Allah knew best their intentions and their states. If Noah claimed any of these things, then he would be among the wrongdoers, deserving of Allah’s punishment.
Öppna i läsaren - Läs hela suran